Livet asså
Idag stod det i min kalender att för att vara helt lycklig behöver man först lära sig att vara nöjd med sin tillvaro. Men hur lär man sig att vara nöjd med sin tillvaro då om man inte är nöjd? Förstår ni mig? Jag är i en fas i livet där de känns som att jag står stilla, ingenting händer runt omkring mig och jag gör ingenting åt det heller. Ändå fast jag börjat gå skola så känns livet så fruktansvärt tråkigt alltså... Jag vet inte heller hur jag vill att det ska vara men lite mer spännande än detta iaf! Och för att saker ska förändras så måste jag ta tag i det men jag vet inte hur eller var jag ska börja.
Skolan går bra. Ärligt talat så har jag dock svårt att prata med männsikor, jag har aldrig haft svårt för det men jag har det nu... varför? Det är en jobbig känsla att jag själv känner att jag inte räcker till. Alltså att jag vet att jag kan kommunicera och vara trevlig och framåt men det funkar inte längre! Jag är blyg nu, jag vågar inte vara mig själv och jag vågar inte lära känna nya personer. Det känns så fruktansvärt jobbigt att folk ska lära känna mig för att jag typ skäms över mig själv? Eller gör jag de? Kanske har jag bara inte energin att anstränga mig med männsikor längre. Jag är fan trött asså.
I veckan så är det första maj (!!) tiden går så fort när man har roligt haha... och när ens liv är en enda röra. Varit så himla fint väder ute länge nu vilket är superskönt, det ger en lite energi! Jag har typ inge speciellt att berätta för som jag sa så känns livet fan tråkigt nu men ska jobba på att försöka vara nöjd med hur det är och sluta hoppas på saker hela tiden för det kommer inte bara av sig själv :) Nu ska jag fortsätta plugga ritningar!