Självkänsla

Nattliga funderingar eller nattliga känslor kanske jag ska kalla det?
Jag ser sällan på mig själv som någon bra person, en person som gör rätt saker eller säger rätt saker. Jag har en tendens att sätta människor över mig själv för att jag själv inte tycker att jag duger, jag höjer hellre andra personer än mig själv. Jag tycker att det är lättare att få andra att må bra av sig själva än att jag ska göra det. Är det konstigt? När jag säger att jag inte ser mig som någon bra person så menar jag bara hur jag ser mig själv i spegeln, jag är ingen dålig människa men jag kan bara inte tycka att jag är bra nog för något, jag duger inte, saker jag gör blir helt enkelt inte nog bra för att jag ska kunna bli nöjd och glad. Alla val jag gör känns som att det blir fel, alla ord jag säger eller skriver blir fel. Jag är aldrig nöjd och jag vet inte hur man gör för att känns sig nöjd med sig själv. 
Beröm bara åker igenom mig, jag hör det, jag ler, du är nöjd med mig, men inte jag. Varför är det så? Vad ska jag göra? Hur ska jag kunna le mot mig själv i spegeln och bara vara glad och tycka att jag är bra precis som jag är. 
Jag vill aldrig ändra på mig för att folk ska tycka bättre om mig, aldrig försöka vara någon jag inte är. Jag vet att jag är Paula, paula kommer jag alltid vara men jag önskar att jag kunde tycka om henne lite mer än vad jag gör.

(null)

(null)

Allmänt | | Kommentera |
Upp