Paula Isaksson

Hej nu kommer det ett inlägg om hur jag upplever att addn påverkar mig, jag är inte så duktig på att förklara saker så det kan bli lite konstiga meningar..

 

ADD är alltså ADHD men utan den hyperaktiva delen, det kan mer betyda att jag blir väldigt inåtvänd och kan som ett exempel ibland se ut som att jag lyssnar fast jag gör inte de. Ett bra sätt som jag försökt förklara det med är att om du tänker på en sak så tänker jag på 10 saker samtidigt. Min hjärna ligger hela tiden på högsta växeln hur mycket jag än vilar och försöker fokusera på endast en grej.
Jag vill alltid allas bästa ändå fast det inte är det bästa för mig just då, jag tar alltså oftast andra före migsjälv vilket ofta leder till att jag blir nere och ledsen för jag vet inte? Det kan ibland kännas som att jag försöker så mycket med att få folk att tycka om mig å bli glad av att se mig att jag tillslut inte orkar mer? Jag har väldigt svårt med att säga nej till saker och påverkas lätt av grupptryck och ändå fast jag vet om detta så händer det för ofta ändå att jag tar mig an saker som jag inte ens vill göra. Är det något jag inte förstår måste jag fråga och få svar annars kan jag inte sluta tänka på de heller. Det kan vara dummaste frågan men jag bara måste få veta? Och ibland är de frågor som jag inte ska fråga, alltså opassande frågor men ja.. Jag vet oftast gränsen på vad jag kna fråga och inte men ibland så bara slinker det ur mig?? 
Jag är fruktansvärt impulsiv men ofta är det inte något dåligt, tex mina katter var väldigt impulsiva köp men seriöst, dom är de bästa jag någonsin skaffat! Bestämmer jag mig för något så måste jag göra de annars kan jag inte sluta tänka på de! Blommiga gardiner skulle vara fint i köket, ok måste hitta ett par fina, fara och köpa sen sätta upp dom å efter allt de så blir jag missnöjd för de blev fult å då blir jag ledsen för jag la 1000kr på gardiner?? Förstår ni vad jag menar?
Ångest är något jag har haft och fortfarande har jättesvårt med. Jag tror att de kan berop på att jag är så inåtvänd att jag döljer problemen för er och för mig själv tills det inte går hantera längre å då hamnar jag precis där jag är just nu. Ingenting är roligt längre, allting suger, jag orkar inte upp ur sängen, ingeting faller mig helt enkelt i smaken och det ger mig panik. Vad gör jag? Vad ska jag göra? 10 tankar samtididgt har gått till 100..

Restskatt, läxor, jobb, kompisar, familj, Elias, katterna, pengar och det viktigaste, migsjälv som jag egentligen ska ha i första prio finns knappt med, allting känns som jobbiga problem bara för att jag får motgångar som jag inte vet hur jag ska hantera. Jag behöver hjälp med livet men jag orkar inte få hjälp..

Jag vill inte bli bemött som att jag är ledsen och nere, jag vill att alla ska vara sig själva runt mig för att ja, jag kommer vara glad utåt för att jag vill inte utstråla dålig energi å bajskorvar runt mig.

Men sen kommer oxå dom dagarna som jag kan sätta in hörlurarna med deppigaste musiken och kanske gå runt på coop å inte se en enda människa fast än det är fullt med männsikor där? Jag skulle kunna titta in i en vägg å inte ens bli uttråkad, sitta på golvet i flera timmar å bara titta å vara helt tom i skallen. Jag kanske låter lite galen men det är okej, jag är fett konstig ibland och jag förstår att det är svårt att ibland vara min vän, mamma eller pojkvän.

Jag tänker ofta att jag kan ta hand om mig själv, jag är duktig på att vara själv men jag är så himla dålig på att vara ensam för jag gör migsjälv galen ibland och det funkar inte att vara ensam då. JAg vet inte riktigt vad jag skriver längre men jag hoppas att jag har skrivit något vettigt som ni förstår.