Paula Isaksson

Iaf så har jag bestämt att inte fokusera på att hålla mig i form och äta rätt (som alla andra år) för misslyckas ändå?? Jag har bara ett liv å borde få äta pizza å chips ibland faktiskt.

Jag ska fokusera på mitt mående, sluta vara en surpuppa och ta tag i livet! Få en vardag jag är nöjd med, vakna och känna att jag vill kliva upp idag för att fånga solens timmar och få någonting gjort.

Jag är inte missnöjd med mitt liv om det lät så, jag är bara inte nöjd med hur det känns? Typ som att jag inte har någon kontroll? Förstår ni mig? Jag lever varje dag men jag vet inte vad jag gör eller varför jag ens gör något så därför måste jag slå mig själv i ansiktet och stanna upp lite.

Jag har utvecklat någon sorts socialfobi nu senaste tiden och har svårt att träffa människor, jag vet inte om det kan ha att göra med att jag har tryckt ner migsjälv så mycket och tycker inte längre att jag är en bra människa. Ska jag handla på Coop tex så kan jag inte gå ensam om jag inte har hörlurar, ser jag någon jag känner vill jag gömma mig. Prata inte med mig, gå förbi mig tack jag är osynlig?! Men jag är inte osynlig, folk ser mig fortfarande och jag vet inte hur dom ser mig, för så som jag ser migsjälv vill jag inte att andra ska se mig... nu ör jag fruktansvärt deppig här men vill förklara hur det är just nu.

Det är jobbigt. Det är hemskt jobbigt faktiskt och jag jobbar på att försöka tycka om mig själv igen men hur ska jag göra de då de inte känns som att någon på denna jord accepterar mig för den jag är längre? 

Konstigt att jag skriver att jag har svårt att träffa människor när jag möter människor ständigt på mitt jobb. Det är inte samma sak, på jobbet känner jag mig säker, på jobbet är jag en annan Paula typ? Arbetarpaula ska jag kalla henne, hon har lite mer självförtroende eftersom på jobbet kan jag allting men jag kan inte allting om livet? Skitläskigt

Nu ska jag sluta vara en surpuppa innan jag bryter nyårslöftet helt!! Ha en bra dag allihopa.