Är jag redo?

Jag känner mig lite rädd över allting som snart ska böja i mitt liv. Det kanske inte låter som något speciellt att börja en yrkesutbildning men det känns som att jag vill spy av nervositet... Min klump i magen är så stor att det känns som att den tynger ner mig till marken och det är jättejobbigt. Är jag redo för dehär? Att varje dag stiga upp och orka fara till skolan och koncentrera mig i flera timmar samtidigt som det är en massa nya människor? Kommer jag klara av det eller kommer det att bli för mycket för mig, hur vet jag de?
Jag som knappt kan gå och handla utan att jag vill gömma mig, gruvar mig varje gång jag ska lämna lägenheten.
 
Har så himla svårt att vara hemma ensam nu när Elias jobbar borta på veckorna. Jag får höra att jag måste lära mig att vara glad ensam oxå men hjälp mig !? huuuur ska jag kunna vara glad ensam? Jag vet verkligen inte. Känns som att jag ständigt väntar på att någon ska fråga om jag vill umgås eller följa med på stan eller något annat roligt, men det är inte så längre. Jag måste lära mig att vara glad ensam ja. Det är det svåraste jag någonsin gjort. Jag vet knappt om jag är glad när jag inte är ensam eller om jag är ledsen och ännu mer ledsen när jag är ensam.
 
Och hur kan de vara så att min hjärna aldrig kan vara tyst, jag försöker tänka positivt alltid, försöker se allting som jag har, försöker förstå att jag duger. Men de snurrar på inne i hjärnan så att allting blir en soppa och jag kan inte förstå nånting, jag drunkar i min egen soppa. Hantera situationen Paula, säger jag till migsjälv. Ofta säger jag det. Jag vet inte om jag hanterar situationen? Jag löser det tillfälligt genom att inte göra någonting alls, för jag orkar inte. Jag orkar inte göra något? Min kropp är helt tung av klumpen i magen och soppan i mitt huvud.
 
Det är ju så att jag måste förändra på saker för att saker ska förändras, men vad exakt? Kommer jag verkligen bli gladare av att promenera varje dag eller att gå till gymmet någon gång i veckan? Kommer det att lösa problemet att jag inte klarar av att hantera migsjälv. Jag vill bara vara glad och förstå att livet är bra. För jag vet att livet kan vara bra och jag vill känna det igen.
Allmänt | | Kommentera |
Upp